Att leva i en lögn!

Jaha, då var det dags igen. Vet inte just nu vad som är värst, de kroniska lögnerna om bot och bättring eller att jag är så j-vl korkad att jag går på det varje gång. Trodde att den här gången menar han verkligen de han säger, för att sedan upp täcka att han inte gjorde det - man var inte värd mera än en lögn.

Att leva i en lögn är det man gör när man lever med en missbrukare oberoende på vilket missbruk ens partner har.

I mitt fall har jag i ett tiotals år levt med en sexmissbrukare, numera vet jag att det inte är mig det är fel på men att komma till den insikten har tagit lång tid med mycket smärta och självförtroendet har fått sig många törnar. De som är Sex- och relationsmissbrukare har ofta en liknande problematik som narkomaner eller alkoholister

"Varje gång man upptäcker att det var lögner det där om att det aldrig skulle hända igen, det var absolut sista gången som de föll tillbaka för sitt missbruk…..då går man som i ett vakuum i är rastlös, gråter ibland, det finns en knut i magen och en klump i bröstet.
Man försöker när det blir som svårast att hålla sig flytande men samtidigt blir man livrädd för att inte duga, när och om jag står på egna ben - då hjälper det inte att jag har fantastiska barn, ett hyfsat arbete och ett bra socialt liv."

Sexmissbruk är inte enbart det fysiska missbruket ut det finns även ett missbruk som inte är fysiskt. Många tror att sexmissbruk är när den missbrukande enbart har sexuellt umgänge med många olika partners, men även de som okontrollerat surfar efter porr på Internet, tittar på porrfilm, och slukar porrtidningar har ett sexmissbruk.
Ofta får man hör att sexmissbruk inte kan vara så farligt - ”man kan ju ha riktigt trevligt”.
Javisst, det är väl inte så farligt, mer än alla könssjukdomar som finns, den som sexmissbrukar gör det ytterst sällan med sin partner. Och även om de skulle göra det så är jag inte så säker på att det skulle vara trevligt.

Några kännetecken på de som har/är sex och relations/kärleksmissbruk:

Ofta har man mer än en sexuell eller känslomässig relation samtidigt.

De har sexuella relationer med människor som de oftast inte känner
de är rädd för att bli övergiven eller ensam, de jagar tvångsmässigt från den ena relationen till den andra. För att undvika att känna sig sårbar drar man sig undan alla intima kontakter och isolerar sig från sina vänner och sin familj.

De är slav under sitt känslomässiga beroende, romantiska
intrigerande eller sina tvångsmässiga sexuella aktiviteter.

Ofta blandar de ihop kärlek med sexuell attraktion och med medömkan.

Det värsta är nog de konstanta lögnerna om att de aldrig mera skall gör om sitt misstag och falla åter i sitt missbruk, att de skall bättra sig osv. osv.

"Ja, jag vet det är tillåtet att misslyckas och att man inte ska skuldbelägga sig själv för misstagen utan försöka lära sig något av dem istället
Han ber om förlåtelse och jag försöker verkligen förlåta, men kränkningen sitter så djupt, så djupt inom mig. Han säger att han slutat med sitt missbruk….men vad hjälper det jag har alla såren kvar, det spelar ju ingen roll var jag befinner mig smärtan sitter ju långt, långt inne i mig.
När det varit som värst har jag nog känt, i det riktigt mörka stunder, att man borde ge honom ett livstidsstraff – kastrering kanske……..eller vad som helst……men samtidig skulle jag ju straffa mig själv……. men vad väntar jag på – botgöring, gottgörelse?"

Man älskar sin partner och vill tror på de denne säger, men innerst inne vet man att det inte kommer att hålla - utan hjälp så blir de aldrig fri från sitt missbruk.
Och trots professionell hjälp finns alltid risken att de skall få återfall, dessa är ofta lika smärtsamma för både missbrukaren och dess partner.

Jag surfade runt på nätet och där fann jag SLAA – Anonyma sex- och kärleksberoende som även har ett forum där även anhöriga kan skriva av sig. Det var vändningen för mig, jag upptäckte att jag inte var ensam och att det faktiskt inte var mig det var fel på.

Men oftast är det inte bara missbrukaren som måste få hjälp utan även deras livspartner som många gånger mår lika dåligt

Hur fortsätter man?

Mailing lista för anhöriga till Sex- och relations/kärleksmissbrukare :

Click here to join sanonsverige
Click to join sanonsverige

 

Hur fortsätter man?

Ja, det är den stora frågan och svaret är inte givet, det beror nog på vilken sorts person man är.

Valet är som mellan pest eller kolera, fortsätta leva med missbruket ev. "rehabilitering" eller lämna den mannen man älskar.

I mitt fall valde jag att alldeles för länge stanna men tillslut slutade jag tycka om den person jag blivit.
En person med ett ständiga kontroll behovet över sin partner, de ständiga tvivlen och avsaknaden av tillit för min partner...Kärleken försvann sakta men säkert

Valet skall alltid vara ens eget och inte på tvingat av andra, man känner bäst själv sin styrka och hur man orkar med att leva mitt i missbruket för det är ju det man gör. Även om ens parter väljer att söka hjälp är vägen lång till att man skall känna samma tillit för varandra igen.
Viktigaste är att man tänker på sitt eget välbefinnande och att man har någon att prata med, professionell eller en god vän.

När jag väl fattade beslutet att bryta upp och gå vidare, mådde jag genast mycket bättre. Men sen kom tvivlen, det dåliga självförtroendet som jag fått efter de alla dessa år gjorde det väldigt svårt att klara vardagen.
Vägen är lång och långt ifrån rak, man kastas mellan tvivel och hopplöshet, sorg och smärta och kanske framför allt känslan av maktlöshet. Det drabbar en fast man egentligen inte är den som felat……….

Men med hjälp av SLAA:s anhörigas mailinglista, fick jag en styrka som gjorde att jag kunde gå vidare.

Det har tagit mig lång tid att komma till den punkt jag är i dag och jag har fortfarande lång väg att gå.
Trots det ser jag nu ljusare på framtiden och ser inte tillbaka utan framåt, börjar även få tillbaka längtan efter att älska någon och att bli älskad tillbaka utan att behöva kontrollera eller känna avsaknaden av tillit till den andre...................