  |
|
|
Midvintenattens sköld är hård, stjärnorna gnistrar och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimman. Månenvandrar sin tysta bana, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Står där så grå vid lagårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gårdens sin dunkla mur, grubblar fast ej det lär båta, över en underlig gåta. För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta: "Nej, den gåtan var alltför svår, nej, jag gissar ej detta" - slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tanke bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla,
|
 |